Nu börjar saker falla på plats. Jag har skickat inbjudningarna till festen. Det kändes väldigt ålderdomligt att posta brev, och så många brev som jag skickade har jag aldrig skickat.

Både Joakim och jag har pass så att vi kan resa till Amerika. Jag fixade ett nytt men det behövde inte Joakim. Han får bara stå i en annan kö när vi checkar in eftersom att han inte har tumavtryck i sitt pass.

Och som sagt så väntar vi på vårat marrige license och det borde vi hinna få innan vi åker. Hoppas att det kommer i mitten av maj, för vi skickade det i fredags och skatteverket-tanten sa att det kunde ta 2-3veckor, och då borde det senast vara fredag den 21 maj och då har vi 1 och en halv vecka till godo. Svettigt.

Och i dagarna ska vi fixa våran intresseanmälan för resa till USA. Sen borde det mesta vara fixat inför resan.
Förutom ringarna då. Men Smycka sa att det tar ca 1 vecka att få sin ring så det hinner vi.

Jag tror även att jag lagt upp det vesäntliga (hur sjuttsicken stavas det?) här på sidan. Kommer vi på fler saker vi önskar oss så kommer det såklart upp. Matplaner har inte hunnit diskuteras riktigt, men det får ni ju hemskt gärna säga till om när ni svarar om ni kan komma. Ja alltså ifall du är vegitarian, vegan, allergisk eller något annat viktigt man bör säga om mat.
Så nu känns det som om denna blogg kanske mer kommer vara som en blogg ska vara. Lite vardagliga saker bara. Och såklart om nåt nytt händer på bröllopsfronten berättar jag självfallet det här.

Det verkar som det blir spikat nu att vi hämtar Viggen fredag den 14 nu. För jag verkar inte kunna få ledigt på fredagen, annars hade han flyttat in redan på torsdagen, vilket hade varit väldigt mysigt för då hade vi fått inviga vårat liv tillsammans med en långhelg. Men.. man kan inte få allt.
Däremot börjar vattenmelonsäsongen snart snart snart! Äter årets första jobbmelon nu. Mums!

1:Blåsippa
2:Glasört Kulle
3:Guldlin Blad
4:Papaver Oval
5:Renate Slinga
6:Varmt Rand
är Ikeas fyndiga namn på sängkläderna.

Lampan PS Maskros från Ikea är verkligen jättefin! Och eftersom Jocke och Johannes tyckte det var roligt att ta sönder min jättefina 50-talslampa när vi flyttade sist så är jag i behov av en ny taklampa. Så denna är ett hett tips!

Såhär kommer du till Håtö:

Med bil: Om du åker E18, Norrtäljevägen norrgående så följer du vägen ända tills du ska svänga av till Håtö.När du börjar närma dig Norrtälje måste du svänga av mot Kapällskär för att inte hamna i Norrtälje. Sedan följer du den vägen i ca 10 minuter. Skylten är väldigt liten och svår att se så börja hålla ögonen öppna när du kört förbi infarten mot Spillersboda. Och det är alltså till höger du ska svänga. Sedan följer du grusvägen enligt kartan jag ritat på. Och familjen Brink har sitt hus på Persängsvägen precis i kurvan. Markeringar kommer att finnas så att du ser vart du ska.
Restid: ca 1 timme

Med buss: Från Stockholm går buss 676 från Tekniska Högskolan.
Restid: ca 1 timme

För att se hela din resväg: http://www.eniro.se/ eller http://www.hitta.se/ och sök på Håtö, Norrtälje. Det är det lättaste.

Inte så jättemycket har hänt sen sist. Inatt drömde jag att Jocke och jag gick runt i ringbutiker och frågade om hjälp. Ett butiksbiträde tyckte att det bästa, om man ville ha en nätt ring, var ringarna i bakelit, fast egentligen var det nog bakelitbestick vilket var ytterst förvirrande. Kanske vill jag
Och i lördags var jag på samlarmässa i Märsta där jag kollade efter gamla ringar. Men det var bara en dam som hade fina ringar och hon hade vitt guld-ringar med olika sorters diamanter. Och det var väl billigt men ändå lite för dyrt för våran budget. Så det blir nog ringarna från Smycka ändå.
Och idag ska vi fixa våra pass, har skamligt nog inte fixat det ännu. Men idag så!
Igår åt Jocke och jag middag hos The Brinks och då vart det lite bröllopsfestplanering. Det nästa som ska göras är att skicka inbjudningarna, och dom håller jag på med för fullt. Måste köpa lite mer papper bara och det ska jag också göra idag. Och köpa ett limstift. Och kuvert och frimärken.
Har jag nämnt Viggen i denna blogg? Nej jag tror inte det! Den 13 Maj blir vi kattföräldrar och jag längtar ihjäl mig. Jag är så glad! Overkligt.













Och flygkaoset gjorde ju min stackars flygrädda karl alldeles nojig. Kommer vi iväg till Las Vegas?
Jag måste säga att jag tycker detta varit fascinerande, tycker självklart det är synd om alla som hamnat i knipa pga detta, men alltså själva grejen. Att ett vulkanutbrott kunde påverka våran moderna livsstil så mycket.
Jaja... See ya later!

Som ni kanske förstår är Joakim och jag inte det traditionella brudparet som vill ha det traditionella bröllopet. Om vi vore skulle vi inte gifta oss i Las Vegas och vi skulle inte ha bröllopet drygt en månad senare på brudgummens landställe.
Därför vill vi även lägga ut vissa regler, eller snarare riktlinjer. Alltså: detta blir inte en traditionell bröllopsfest, vilket betyder att ingen får hålla tal. Det är absolut något av det värsta som kan tänkas. Vi kastar ut dig om du försöker. Inga traditionella bröllopslekar. Inga klirr i glas för att försöka få oss att kyssas. Du behöver inte känna att du måste följa diverse andra regler, som att du inte får ha vitt på dig eller så, ha gärna vit klänning och slöja om du vill, jag kommer inte börja gråta eller tycka att du är ofin. Kanske kommer nån mormor eller farmor tycka det, men det struntar vi i. Det här med god ton är nåt vi inte känner oss bekanta med.
Däremot tar vi gärna emot presenter!* hihi!
Och tårta och andra godsaker måste vi ha! Och gärna ballonger och serpentiner.
Och om du vill uppträda anmäl dig då till The Brinks, alltså Joakims föräldrar. Eller så kan du skriva en rad här. Mailadress till The Brinks kommer finnas på sidan inom kort.
Och det finns redan några uppträdanden bokade, så var inte blyg. Vi hoppas på att fadern Brink ska bygga nån flashig scen i skogsbrynet.
Du kanske undrar varför vi ens ska ha en bröllopsfest när man inte får göra nåt av allt det "roliga" man brukar göra? Såhär; vi tycker inte att det är det roliga, utan vi vill ha en fest för att fira att vi tagit det stora steget i våran relation och hoppas att ni vill fira våran kärlek med oss en (förhoppningsvis) vacker kväll i juli.




*Jag hoppas att du som läser förstår undertonen i det jag skriver. Om du tycker jag är ohyffsad och förfärlig så missförstår du mig tyvärr.

*En sodaStream vore inte helt dumt att ha.

Och vi vill inte ha nåt fult plastigt. Vänta lite, där bör jag skriva JAG. JAG vill inte ha nåt fult, och nu ska jag förklara varför så du inte tycker att jag är en fruktansvärt hemsk människa, men såhär är det med mig: Hushållssaker har en tendens att vara väldigt fula och i ärlighetens namn så är jag mycket petig gällande vad jag vill ha framme i vårt kök, och om nåt är fult så är chansen väldigt stor att det inte blir använt, och därför är det mest ekonomiska ifall det som kommer in i mitt kök (eller hem för övrigt) är snyggt! Fråga mig om vad jag tycker är snyggt eller fult om du blir osäker.(Obs, vitt plast=fult OFTAST) Detta låter kanske helt hemskt, men jag kände att jag måste vara ärlig. <3

*En trevlig pedalhink i retro stil, gärna i svart, rött eller vitt.

*Bra stekpannor.

*En tjusig träskärbräda


*Produkter i denna tjusiga Rosti-serie är aldrig fel. Dock så har vi redan just denna som bilden visar plus en större i orange. Annars är det i rött och svart vi vill ha.



*Denna matta vore en dröm och märket heter Mairo, men jag vet inte vart man hittar denna om man vill handla i butik. Mairo hade även andra fina produkter. Jag hittade den på sidan frapp.se

To be continued....

Den 24 november 2001. Min vän Johanna hade gått och blitt kär i sitt ex Johannes och hon visste vart han skulle befinna sig denna kväll och ville prompt att jag skulle följa med. Hon tyckte att jag kanske kunde hitta någon att bli kär i. Det var alltså Väsbyrock vi skulle till. Jag minns att Johanna tillochmed fick betala mitt inträde för att jag skulle följa med. Johannas jakt på Johannes var rätt misslyckad (denna gång). Han satt mest med sin dåvarande flickvän Alex så Johanna hade inte ens någon chans att lägga in en stöt.
Men där stod vi och tittade på massa olika hårdrocksband från Upplands Väsby, bland annat Nordic Knights och Trading Fate (nu Heat). Jocke spelade i Nordic Knights. Jag observerade Jocke när Johanna och jag stod och letade ifall vi skulle hitta några snyggingar. När Jocke gick i publikhavet då såg jag honom, den långa smala killen med stjärna på tröjan och lång lugg. Johanna var ytterst tveksam, men han var den enda som jag la märke till.
Så. Inget mer.
I december chattade jag och Johannes på ICQ och han frågade mig då hur det gick med kärleken och jag skrev på ett ungefär såhär: "Det går dåligt. Det finns ju inga snygga killar i Väsby... Eller jo EN! Han var på Väsbyrock och spelade i det första bandet" Johannes:"Jaha Jocke?" Jag:"eee kanske". Sen förklarade Johannes vem Jocke var och det stämde mycket väl in på beskrivningen. Johannes berättar då att han spelar i samma band som Jocke och att jag jättegärna får följa med på ett rep. Jag sa: "okej", men i mitt huvud tänkte jag "haha sure". Den första januari 2002 frågar Johannes mig på internet igen ifall jag ska följa med på deras rep dagen efter, och helt plötsligt blev det verklighet att jag skulle följa med. And so I did.
Jag mötte Johannes på morgonen den andra januari vid stationen (jag minns att jag åt ett tunnbröd till frukost). Vi åkte 545 och gick av vid Siemens därifrån gick vi sen till Kolmilevägen. Det var en otroligt kall dag.
Vi kom till familjen Brink och jag såg Jocke igen. Detta är hemskt att säga, men sant, jag blev besviken. Jag hade föreställt mig Jocke som en tuff kille, inte alls den där blyga killen med Iron Maiden-t-shirt och fiskarbyxor som inte ens vågade hälsa på mig och la sig mot väggen för att inte snudda mig när han gick förbi mig. Och bandet, ett töntigt väsbyhårdrocksband med Johannes i ledning. Detta var alltså Jesusbandet.
Nåväl jag försökte väl se positivt på det hela ändå och 6 dagar senare blev vi tillsammans av Sms.et från Jocke: "Får jag sjans på dig?" Och jag svarar: "Om det är chans du menar så säger jag ja".
The rest is history as you say!
<3

Förra veckan var Joakim och jag nere på Smycka (som Anne tipsat om) och kollade vad dom hade får något att erbjuda i ringväg. Jag vill ju ha en väldigt enkel nätt ring, men den får hemskt gärna glittra hur mycket som helst. Och gärna så billig som möjligt. Och det kändes som butiksbiträdet störde sej lite på mig, men det bjuder jag på. Det kan hända att hon bara var lite rädd för oss då jag var så brutalt sminkad och Jocke långhårig och dan. Hon trodde kanske att skulle råna henne. Vi bestämde att hon skulle kolla med guldsmeden (eller vem det nu är som gör silverringar) vad som gick att ordna och sedan skulle hon höra av sig till mig.

Igår ringde hon, mitt i dammsugningen, och berättade att mina önskningar gick att uppfylla och att det skulle kosta 895:-. Helt okej tycker jag. Jockes skulle kosta 400-nåt om jag inte minns fel. Och då skulle jag få en smal 2mm, lätt kupad silverring med en nedsänkt diamant!

Jag sitter fortfarande hemma och väntar på att få svar från skattemyndigheterna då det var mer än två veckor sen jag skickade in hindersprövningspapprena. Börjar bli lite stressigt nu känner jag.

I förrgår skrev jag en gästlista. Det var jobbigt. Hur väljer man liksom? Helt plötsligt tycker man att man kan ju bjuda alla som man nånsin träffat, men nej, nerskalat och bara folk som känner oss. Det blir konstigt annars.

Så sammafattningsvis har vi: *Bestämt oss för vilka ringar vi vill ha *Skickat in hindersprövningspapprena *Skrivit gästlista. 
Jag kanske skulle behöva en bridezilla trots allt?