Den 24 november 2001. Min vän Johanna hade gått och blitt kär i sitt ex Johannes och hon visste vart han skulle befinna sig denna kväll och ville prompt att jag skulle följa med. Hon tyckte att jag kanske kunde hitta någon att bli kär i. Det var alltså Väsbyrock vi skulle till. Jag minns att Johanna tillochmed fick betala mitt inträde för att jag skulle följa med. Johannas jakt på Johannes var rätt misslyckad (denna gång). Han satt mest med sin dåvarande flickvän Alex så Johanna hade inte ens någon chans att lägga in en stöt.
Men där stod vi och tittade på massa olika hårdrocksband från Upplands Väsby, bland annat Nordic Knights och Trading Fate (nu Heat). Jocke spelade i Nordic Knights. Jag observerade Jocke när Johanna och jag stod och letade ifall vi skulle hitta några snyggingar. När Jocke gick i publikhavet då såg jag honom, den långa smala killen med stjärna på tröjan och lång lugg. Johanna var ytterst tveksam, men han var den enda som jag la märke till.
Så. Inget mer.
I december chattade jag och Johannes på ICQ och han frågade mig då hur det gick med kärleken och jag skrev på ett ungefär såhär: "Det går dåligt. Det finns ju inga snygga killar i Väsby... Eller jo EN! Han var på Väsbyrock och spelade i det första bandet" Johannes:"Jaha Jocke?" Jag:"eee kanske". Sen förklarade Johannes vem Jocke var och det stämde mycket väl in på beskrivningen. Johannes berättar då att han spelar i samma band som Jocke och att jag jättegärna får följa med på ett rep. Jag sa: "okej", men i mitt huvud tänkte jag "haha sure". Den första januari 2002 frågar Johannes mig på internet igen ifall jag ska följa med på deras rep dagen efter, och helt plötsligt blev det verklighet att jag skulle följa med. And so I did.
Jag mötte Johannes på morgonen den andra januari vid stationen (jag minns att jag åt ett tunnbröd till frukost). Vi åkte 545 och gick av vid Siemens därifrån gick vi sen till Kolmilevägen. Det var en otroligt kall dag.
Vi kom till familjen Brink och jag såg Jocke igen. Detta är hemskt att säga, men sant, jag blev besviken. Jag hade föreställt mig Jocke som en tuff kille, inte alls den där blyga killen med Iron Maiden-t-shirt och fiskarbyxor som inte ens vågade hälsa på mig och la sig mot väggen för att inte snudda mig när han gick förbi mig. Och bandet, ett töntigt väsbyhårdrocksband med Johannes i ledning. Detta var alltså Jesusbandet.
Nåväl jag försökte väl se positivt på det hela ändå och 6 dagar senare blev vi tillsammans av Sms.et från Jocke: "Får jag sjans på dig?" Och jag svarar: "Om det är chans du menar så säger jag ja".
The rest is history as you say!
<3