Förra veckan var Joakim och jag nere på Smycka (som Anne tipsat om) och kollade vad dom hade får något att erbjuda i ringväg. Jag vill ju ha en väldigt enkel nätt ring, men den får hemskt gärna glittra hur mycket som helst. Och gärna så billig som möjligt. Och det kändes som butiksbiträdet störde sej lite på mig, men det bjuder jag på. Det kan hända att hon bara var lite rädd för oss då jag var så brutalt sminkad och Jocke långhårig och dan. Hon trodde kanske att skulle råna henne. Vi bestämde att hon skulle kolla med guldsmeden (eller vem det nu är som gör silverringar) vad som gick att ordna och sedan skulle hon höra av sig till mig.

Igår ringde hon, mitt i dammsugningen, och berättade att mina önskningar gick att uppfylla och att det skulle kosta 895:-. Helt okej tycker jag. Jockes skulle kosta 400-nåt om jag inte minns fel. Och då skulle jag få en smal 2mm, lätt kupad silverring med en nedsänkt diamant!

Jag sitter fortfarande hemma och väntar på att få svar från skattemyndigheterna då det var mer än två veckor sen jag skickade in hindersprövningspapprena. Börjar bli lite stressigt nu känner jag.

I förrgår skrev jag en gästlista. Det var jobbigt. Hur väljer man liksom? Helt plötsligt tycker man att man kan ju bjuda alla som man nånsin träffat, men nej, nerskalat och bara folk som känner oss. Det blir konstigt annars.

Så sammafattningsvis har vi: *Bestämt oss för vilka ringar vi vill ha *Skickat in hindersprövningspapprena *Skrivit gästlista. 
Jag kanske skulle behöva en bridezilla trots allt?