Mitt psyke är så känsligt så jag inte ens vet hur jag mår just nu. Men helt plötsligt är jag redo att storböla. Jag är helt enkelt totalt ostabil. Jag blir det av stress och press. Jag går under av det.
Och när allt i livet har en bit av det så kokar jag över. Jag tappar tidsuppfattningen (ännu mer än jag brukar) och glömmer bort vad som hände förra veckan och vill dra till med drastiska åtgärder som inte är genomtänkta. Dock har jag lyckats undvika de flesta av den sortens infall.
Försöker strukturera och inte deppa ihop. Bara köra istället för att hinna tänka att jag varken orkar, vill eller kan.
Men tyvärr så hinner de jobbiga tankar ofta ta över förr eller senare och tvivlet över att jag är en bra människa tar över.
Det som gör mig varm och glad är katterna! Hur tragiskt det än låter.