Idag bestämde jag mig för att ringa till min husläkare. För nu har jag fått nog av denna trötthet. Detta är inte lathet. Detta är inte dålig kost. Detta är inte långa nätter. Detta är sjukt. I alla fall psykiskt. För ett år sen gick jag till min husläkare för att se om dom kunde ge mig något svar på varför jag är så trött. Och dom gjorde diverse olika tester men jag var såklart frisk som en nötkärna, eller hur man nu säger... Ett år senare och det är lika illa.
Ja jag vet att det är november och det är en mörk månad bla bla bla. Och det är säkerligen därför jag upplever det som så fruktansvärt jobbigt nu.
Men som idag tex, vaknade klockan 2. Man kan liksom vakna sent och sent! Jag hade ju bara en timme på mig innan det var mörkt i hela lägenheten. Jag la mig vid 1, halv 2 nåt, vilket inte är groteskt sent. Speciellt inte för att vara en lördag. En lugn lördag dessutom. Nu kanske du tänker att det är därför jag sov så länge, för att jag inte gjorde nåt. Men det hade inte spelat någon roll om jag hade haft världens rajrajkväll!
Jag sover genom jättehöga ljud, telefoner, väckarklockor och vad som nu kan låta. Ibland vaknar jag inte av något.
Det kanske är så att mina antidepressiva gör mig tröttare, men nu är jag faktiskt less på detta.
Jag behöver en psykolog som kan ta sig in i min hjärna och släppa på trycket. För det känns som jag har en hjälm på mig. Konstant.